Träning och idrottspsykologisk coaching

Hälsa kräver kunskap och kunskapen gör hälsan till en livsstil. Boka din träning och coaching idag!

Elitidrottens mörka baksida - När du själv är din värsta motståndare

När vi tänker på elitidrott tänker vi på en salig blandning av ord: Pengar, järnvilja, talang, VM-guld, skadehelvete m.m., men det finns även en mörk baksida som emellanåt glöms bort. Det är lätt att dra slutsatsen att så lyckosamma som dessa elitidrottare är som får hålla på med det de älskar, samtidigt som de tjänar en massa pengar, så bör de också vara lyckliga. Sanningen? Ja, den kanske inte vi själva sitter inne på. I denna artikel kommer vi belysa något som ofta överskuggas. Vi kommer i en serie artiklar att ta upp forskning men även personliga berättelser från ett par av Sveriges främsta före detta elitidrottare. Detta är del ett där vi går igenom vad forskningen har visat till dags dato.

När vi går igenom forskningsbilden internationellt finner vi att förekomsten av psykisk ohälsa ligger på ungefär samma eller något högre nivå bland elitidrottare som hos normalbefolkningen. Ser vi till nationell, svensk forskning så pekar det åt samma håll. Ca 30% av svenska elitidrottare har upplevt psykisk ohälsa någon gång under sin karriär. Att vara en framgångsrik elitidrottare verkar alltså inte ha någon som helst koppling till att vi skulle må bättre psykiskt. Om vi ska dra någon slutsats alls så verkar det snarare vara tvärtom, att elitidrottare i något större utsträckning än genomsnittssvensken har upplevt psykisk ohälsa.

Är det prestationsångest? Är det press? Är det avsaknad av ett normalt socialt liv? I den svenska studien lät man elitidrottare svara på en enkät där de ställdes frågan om de någon gång mått så psykiskt dåligt att de upplevt en funktionsnedsättning inom sin idrott och i sitt vanliga liv under en tidsperiod av två veckor eller längre. Resultatet visar att ungefär 30% av idrottarna har upplevt detta och att andelen bland kvinnorna var högre än bland männen. Att försöka undersöka orsakerna är emellertid en väldigt komplicerad fråga, för rimligen är det flera olika orsaker som tillsammans påverkar individen negativt, men det finns några faktorer som verkar väga tungt:

  • Att ha en stark idrottsidentitet: Den dagen man börjar se slutet på sin karriär eller efter att man avslutat den ställs många elitidrottare med frågan: vad ska jag göra nu? Vissa upplever en lättnad i och med att de kan få tid att engagera sig mer i något annat medan vissa andra har svårt att återanpassa sig till ett normalt liv med ett Svensson-aktigt 8 till 5-jobb.
  • Perfektionism och låg självkänsla: Att aldrig tillåta sig själv vara nöjd med något eller med sig själv kan innebära att man har svårt att ge sig själv beröm för det man gjort bra. En ständig känsla av att “jag måste jobba hårdare” eller “jag räcker inte till” kan göra att man aldrig riktigt slappnar av.
  • Ofrivilliga karriärsavslut: När man jobbat mot ett mål, sin stora dröm så länge och i ett ögonblick rycks den ifrån en. Man kan bara föreställa sig den mentala tomheten som infinner sig efter ett abrupt slut på sin karriär.

I de följande artiklarna i samma serie kommer vi få möta historier där idrottarna tar upp vissa av dessa punkter. Först ut är en historia om en svensk höjdhoppare som kombinerade en omåttlig perfektionism med järnvilja, vilket tillslut blev honom övermäktigt och hans energi tog slut redan vid 25 års ålder. Därefter kommer vi få möta en idrottare som uttrycker hur svårt det är att sluta när allt man någonsin vetat om var sin idrott. Det är en historia om en vilsenhet, flera stora misstag och en tung härva med lögner. Sist ut i artikelserien är en idrottare som genomgående fick höra glåpord från sin tränare och kämpade hela sin karriär med en låg självkänsla.

Det här får ni inte missa!

Författare: Oskar Jonsson

Nyheter
Vill du bli kontaktad av oss?

Beskriv ditt ärende direkt på Hälsostils kontaktsida